På den tiden så var det inte heller lika slitigt som nu, inte alls lika mycket reklam och inte lika stora områden att dela ut på. Sen har vi gjort diverse omorganisationer under åren, ibland till det bättre och ibland till det sämre men aldrig så illa att jag har tänkt tanken på att sluta. Det har också alltid funnits lite olika arbetsuppgifter så det har inte blivit tristess pga det. T ex när jag var gravid så var jag inne och jobbade i Företagscenter och träffade kunder, jättekul och perfekt eftersom det var lite jobbigt att köra bil eller springa i trappor. ; )
Kort sagt så har jag i stort sett alltid gillat mitt jobb och inte haft någon anledning att fundera på framtiden men så när jag var mammaledig med Moa så ringde min chef mig och frågade mig om jag vill vara med i en arbetsgrupp.Den skulle genomföra en omorganisation och det skulle vara jag, min chef och en man som är /var arbetsledare. Har varit med i sådana förut och tycker att det är kul och intressant att få vara med och samtidigt få en chans att få säga till om något.
Det visade det sig dock rätt snabbt när jag kom med i gruppen att jag bara var där för syns skull och mina åsikter ignorerades. Jag struntade väl egentligen i det utan gjorde det som man bad mig om och satt vid datorn och skrev olika dokument och gav idéer och feedback. Sen fick jag veta att den man som var med i arbetsgruppen skulle sluta eftersom hans tjänst (som han hade sökt men inte fått) skulle gå till en tjej som just då var mammaledig och har jobbat hos oss endast i ett par år.
När sen den här tjejen kom tillbaka och började jobba så var jag inte önskvärd längre utan hon tog min plats i gruppen.. Jag hade då börjat fundera på att söka till något som kallas för Futurum som innebär att man fortfarande är anställd och har samma lön och samma förmåner som när man jobbar men man får söka jobb, plugga eller starta eget. Verkligen en jättechans att starta om på nytt! Kruxet är bara att efter det året så blir man uppsagd och får inte komma tillbaka så har man inget nytt jobb då så blir man arbetslös..
Tanken hade nu slagit rot och jag funderade länge och väl.....och vägde fördelar mot nackdelar i det oändliga. Samtidigt så gick jag, och flera andra på jobbet, och retade oss på att den här tjejen som hade blivit anställd som arbetsledare på 20% ( dvs EN dag i veckan) hela tiden satt inne hos chefen och inte deltog i det övriga arbetet utan vi andra fick slita häcken av oss som vanligt.
Så en dag när vi som vanligt stressade för att hinna färdigt innan vi skulle gå hem, och vi låg rätt illa till och alla var stressade och trötta så glider den här tjejen förbi och ska gå hem?! 40 minuter innan vi slutar och utan någon förklaring. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och dagen efter lämnade jag in mina ansökningspapper till Futurum.
Fick besked redan någon vecka senare att min ansökan var beviljad och jag fick gå så fort jag ville (?!), kändes ju lite konstigt att man efter 10 år inte ens var värd en fråga varför? Jag hade iofs bestämt mig men det känns som om att jag inte var vatten värd utan det var bara tack och hej..
Mitt slutdatum blev den 1/12 vilket innebär att jag har 4 veckor kvar att jobba efter den här veckan!
För 2 veckor sen genomförde vi då den omorganisationen som inte alls såg ut som det förslag som vi jobbade fram innan jag lämnade gruppen utan vår chef och arbetsledare hade tagit fram ett helt nytt förslag som inte hade någon som helst verklighetsförankring..
Första dagen då vi skulle köra igång så väljer vår chef att gömma sig inne på sitt kontor och ger ingen info, feedback eller stöttning överhuvutaget. Vår arbetsledare hjälper inte heller till utan tycker att det är en bra idé att uppdatera anhöriglistorna (!!?) den dagen och är inne och sitter vid datorn hela dagen..
Sen har det fortsatt i den stilen i 2 veckor och idag så prioriterade vår chef och arbetsledare att åka på en kurs när vi hade ett ganska så akut sjukdomsläge..
Som situationen är på jobbet just nu så är jag alltid stressad och för att hinna med det jag måste hinna på en dag så får jag stressa så att jag inte mår bra.. Känns som om att det är en helt ohållbar situation och alla anställda mår dåligt och känner sig överkörda men det verkar inte vår chef märka eller bry sig om..
Summan av kardemumman är att jag känner mig väldigt nöjd med mitt beslut och de här veckorna som är kvar känns låååånga. Kommer inte att sakna jobbet men definitivt mina arbetskamrater, det är ju trots allt nästan det enda riktiga jobb som jag har haft!
Känns lite läskigt men samtidigt väldigt spännande och roligt! Jag har sökt 2 kurser i Transport och logistik som är på distans och jag får veta i slutet på december om jag har kommit in eller ej. Så nu är det bara att härda ut den sista tiden!
För att inte vara en total gnällspik så måste jag visa några fina bilder på mina små busungar!
Åh, modiga du! Jag är helt säker på att du gjorde rätt, en sån arbetsmiljö skulle tära sönder all arbetsglädje. Däremot förstår jag att det känns snopet att inte få någon som helst feed-back på din uppsägning. Tror det är ett utslag av att dina chefer är så konflikträdda så de håller på att sk**a på sig. Grattis till ditt nya spännade liv!