Men åhhhh vad dagarna är sega och långa när man är fast här hemma själv med 2 barn och hundar...
G jobbar i princip dygnet runt just nu och jag mår bättre idag men är långt ifrån bra och har absolut ingen ork eller kraft att göra något.
Så vi är mest hemma och jag försöker hitta på saker att aktivera dem med men efter att ha varit hemma med varandra och sjuka i olika omgångar i snart 2 veckor så börjar de bli rätt less på att vara hemma och på att vara hemma..
Imorgon ska jag iaf iväg och gratta en kompis som fyller ( på nyårsafton!) och då tar jag med mig Filip och G ska hitta på något med Moa, så får de en break från varandra iaf.
Annars så blir det en lugn nyårsafton, jag är ju inte helt frisk och så har det hänt något med Hampus....
De (hundarna) var ju själva hemma ett tag igår när jag var på akuten och när jag kommer hem så är han..konstig...hänger liksom inte med.
Ibland sitter han som i sin egen bubbla och då måste jag gå fram och nudda vid honom för att han ska "komma tillbaka"..
Frågan är om han har fått någon lite propp eller något för han beter sig verkligen jätteunderligt och då känns det absolut inte ok att lämna honom själv eller att ta hit en massa folk.
Får mer och mer börja förlika mig med tanken på att han inte kommer att leva så länge till..... Känns otroligt jobbigt eftersom han har funnits hos mig i större delen av mitt vuxna liv...
Min älskade vovve!! ♥